Mötet var mycket välbesökt, folk kom och gick in och ut ur Aspebodagården. Inga politiker var närvarande men vid varje station (5 stycken) fanns en tjänsteman att svara på frågor.
Vi var många som var besvikna på upplägget av mötet. De från norra delarna var mest intresserade av det förslag som är lagt om förtätning av byggnationer på Aspans västra sida. Andra blev stående och förundrades över förslag till förtätningar i sin egen by.
Det blev alltså inte ett regelrätt möte med en möteshållare där frågor togs upp till allmän diskussion för allas intresse. Vi i Intresseföreningarna i de olika kommundelarna har regelbundna möten med politiker och inbjudna tjänstemän där frågor tas upp till öppna diskussioner. Det är välbesökta och bra möten med möjlighet att ta upp det som gäller sin egen kommundel. Men när får ni enskilda bybor möjlighet till detta? Det här mötet hade kunnat vara upplagt så.
Tillbaka till Landsbygdsprogrammet. Det är lättläst och tydligt, Men det gäller att vi håller i, värnar vår hembygd och ställer krav med utgångspunkt från det som är våra möjligheter enligt programmet.
Mycket är svårt att kombinera i verkligheten. Vi vill ha tillgång till bra kommunikationer, bra service, VA- utbyggnad och möjlighet till bygglov å ena sidan. Men vi tycker det är bekvämast att ta bilen i stället för bussen, vill inte ha grannar för nära utan bestämma själv hur vi vill ha det. Inte helt lätt att få ekvationen att gå ihop!
Att folk engagerar sig, läser på översynen och ger den en chans är det viktigaste. Att vi tillsammans gör vår hembygd så bra som möjlig och låter den utvecklas i den takt den mäktar över. Vi som valt att bo på landsbygden och har möjlighet till den frihet den ger är privilegierade, men samtidigt viktigt att få påverka det som oroar oss.
På uppdrag av AIF skrev Cathis Dicander det här inslaget 20 maj 2018